Den 10 januari 2004 är en milstolpe i den svenska nutidshistorian. För kanske första gången fick då hela landet nämligen chansen att uppmärksamma konsekvenserna av hur man med rätt medel och attribut hjärntvättar sina medmänniskor intill oigenkännlighet.
Det var den 10 januari det år då unga Sara Svensson lånade sin pappas bil för att köra från Vaggeryd i Småland upp till det lilla – och numera allmänt välkända – samhället Knutby. Innan hon lämnade bilen drog hon en mössa över ansiktet varpå hon gick in genom den vanligtvis låsta altandörren hos sin gamla arbetsgivare, in i sovrummet och sköt ihjäl henne med två skott. På vägen tillbaks gick hon inom grannens hus, knackade på dörren och sköt honom i ansiktet och bröstet när han så småningom öppnade.
När Alexandra Fossmo, hustru till den respekterade och vida omtyckta pastor Helge Fossmo i Knutby Filadelfiaförsamling brutalt mördades av sin avskedade barnflicka Sara Svensson började en ny tidsålder i svensk kriminalhistoria. Trots att Sara Svensson bestämt hävdade att hon varit absolut ensam om att planera och förbereda de två morden misstänkte man snabbt att pastorn själv varit inblandad, och det kunde konstateras att han faktiskt haft ett längre kärleksförhållande med sin barnflicka. Daniel Linde, grannen, sköts med ett skott i bröstet och ett i ansiktet, som gick genom käken och vidare mot halspulsådern. Den kulan sitter fortfarande kvar, en millimeter för nära för att man ska riskera en operation – men han överlevde. När tidningarna således redan dagen därpå började frossa i konspirationsteorier och sektspekuleringar, visste de inte att de nyss skrivit introt till en av Sveriges märkligaste kriminaldramer.
”Se Sara Svensson, också känd som Barnflickan, Helge Fossmo, alias Knutbypastorn, och Åsa Waldau som Kristi Brud axla huvudrollerna i denna spektakulära och verklighetstrogna realitysåpa vars like du aldrig sett förut! I rollen som den svårt skottskadade grannen ser vi som vanligt Daniel Linde.”
Medierna älskade det, pingstkyrkan rasade och skvallret hade aldrig förr gått så obehindrat som när ”Sexsekt i Knutby” krönte löpsedlarna. Efterhand kom också mer och mer ”information” fram: Var det verkligen sant att en av de kvinnliga ledarna påstod sig vara gift med Jesus? Vilka hade egentligen varit med vilka? Och kan man med Guds ord styra människor till att döda?
Religion har alltid varit en stark drivkraft. När rättegången mot Sara Svensson så småningom började hade man dessutom kommit fram till ytterligare en aspekt: Annette Linde, den skottskadade Daniel Lindes fru, hade även hon ett kärleksförhållande med pastorn.
Alltså: Sara Svensson erkände direkt att hon i egenskap av Helge Fossmos älskarinna mördat hans fru Alexandra, varpå hon försökt döda grannen Daniel Linde på samma sätt, anmärkningsvärt nog han gift med pastorns andra älskarinna Annette.
Varför? ”Helge sa att det var Guds vilja.”
När man lätt kan styra människor till onda handlingar genom ens egen tro, leder det till osämja och lidande. När det händer gång på gång på gång under långa perioder utan att någon i närheten, inte ens i Knutby Filadelfias smått onaturligt tajta samhörighet, leder det till mord.
Bara tanken på att man kan flytta ut sin fru till gästrummet för att ta in barnflickan i sovrummet, för att så småningom också kasta ut henne – till soffan den här gången – för att ta sig en tredje älskarinna utan att någon anar oråd är skrämmande. Och allt ursäktat med, alla eventuella frågor besvarade med ett ”Gud vill det.”
Om det kunde pågå där och då, vem säger att det inte pågår någon annanstans? Med tron som drivkraft ställs moralen på prov, det har vi fått bevis för inte minst i Knutbyfallet. I en församling där inga hemligheter får vara hemliga och där man följer Bibelns ord till punkt och pricka är det svårt att kunna tänka sig en gudfruktig flicka som Sara Svensson sakta manipuleras till mördarmaskin. Då Knutby Filadelfias i princip enda regel är att lyda Bibeln blint, måste man förstå att det krävs en hel del manipulation, i det här fallet psykisk nedbrytning genom makt, tomma ord och sex, för att kunna totalblunda för tre av Bibelns viktigaste ståndpunkter. Det femte av Guds budord lyder nämligen: ”Du skola icke dräpa”. Det sjätte: ”Du skola icke begå äktenskapsbrott.” Och så det åttonde: ”Du skola icke vittna falskt mot din nästa.”
Helge Fossmo ska ha haft en sådan makt över Sara Svensson att han kunnat bortförklara deras förhållande som en ”himmelsk, ren kärlek” som står ovan den vanliga, dödliga. Därför skulle deras nattliga sysselsättningar inte vara något fel, eftersom deras ”kärlek” till varandra stod så himla mycket högre än till exempel Helges kärlek till sin egen fru. Enligt Sara Svensson ska pastorn vara den som fått henne att mörda Alexandra, med förklaringen ”Gud har bestämt så.”
Människor är naiva, och vår individuella tro kan vara vår absolut svagaste punkt. Kan det hända i Knutby, kan det hända överallt. Det kanske händer överallt, just nu och hela tiden? Ska det behövas ett mord för att folk ska uppmärksamma onaturliga maktövertag?
Helge Fossmo sitter för närvarande på Kumlaanstalten, dömd till livstids fängelse. Hans hemsida, www.fossmo.se, var duktigt uppdaterad fram tills i höstas, då han gick ut med nya uppgifter om hur han även haft ett kärleksförhållande med Kristi Brud, Åsa Waldau.
Sara Svensson dömdes till psykisk vård.
Daniel Linde får leva resten av sitt liv med en pistolkula en millimeter från halspulsådern. Hans ansikte är numera en aning vanställt och han är fortfarande svårt skakad över händelsen, inte minst det faktum att han i väntan på ambulansen biktade sig för Helge Fossmo – en bikt som pastorn senare ska ha spridit ut bland församlingsmedlemmarna i syfte att göra narr av Daniel, medan denne vårdades på sjukhus för sina livshotande skador. Daniel Linde har också en hemsida, www.daniellinde.se.
Åsa Waldau, mer känd som Kristi Brud, är syster med den mördade Alexandra och också gift med Patrik, tillika pastorns andra älskarinna och den skottskadade Daniel Lindes fru Annettes bror. Åsa väntade länge med att gå ut till allmänheten efter mordet på sin syster, men har särskilt nu på sistone fått mycket medial uppmärksamhet. Hon har också passat på att släppa en skiva, som man kan höra på hennes hemsida www.asawaldau.se.
I Knutby fortsätter livet, om än en smula annorlunda. Enligt församlingsmedlemmarna har banden dem emellan blivit starkare sedan mordet. Åsa Waldau har tillsammans med sin man Patrik köpt Helge Fossmos hus där mordet på hennes syster Alexandra skedde. Hon är inte längre gift med Jesus.
Församlingen ökar ständigt i antalet medlemmar. De har tillsammans gått starka ur striden mot omvärlden, i alla fall utåt sett. Vad som händer under ytan har ingen någon aning om, kanske knappt de själva. Och så var man tillbaks på ruta ett.
Sara Svensson drog sig inte för att kallblodigt mörda sin före detta arbetsgivare och vän. Hon drog sig inte för att direkt efteråt knacka på grannens dörr för att skjuta honom i ansiktet då han öppnade. Hon drog sig inte för att ensam ta på sig det fulla ansvaret. Hon drog sig inte för att möta Daniel Lindes blick i rättssalen.
”Du skola icke dräpa.”
Intressanta synpunkter, men det finns några petitesser som inte helt stämmer. Sara Svensson åkte redan upp från Vaggeryd den 7 januari. Hon stannade i Stockholm hos Farid Lamrani, en snubbe som Uppsalapolisen aldrig förhörde. På kvällen fixade de en ljuddämpare, enligt Saras berättelse. Nästa morgon (torsdag) ville hon träffa Helge Fossmo, men han var upptagen med sin älskarinna. Natten mot fredagen satt Sara på en mack vid Märsta, som hon säger beredd för att utföra sitt morduppdrag, men Helge avbeställer och Sara återvänder till Farid. Det är först natten därpå att hon kommer till Knutby.
Det finns så många märkligheter och frågetecken kring Saras berättelse, att man måste undra om det var verkligen hon som sköt. Och även om hon var det, så är det ganska klart att fler än pastorn var inblandade på ett eller annat sätt.
Vem som än gömmer sig bakom ”quark” överensstämmer Dina synpunkter helt och hållet med mina. Att skildra absolut hela händelseförloppet (så som det berättats av de inblandade) hade tagit upp en hel bok, vilket inte riktigt passar sig här.
Tycker själv hela historien är märklig och tror helt och fullt att man borde granska det igen, utifrån ALLAS synvinklar för en gångs skull, utan någon press från deadlines eller allmänheten. Jag har själv länge varit insatt i Knutbyfallet/en, vilket Du också verkar vara. Hör gärna av dig igen.
Klicka på mitt ”namn” ovan för att komma till ett helt forum tillägnat Knutbydramat och följderna därav.
Jag antar att detta finns på så många fler håll, även om det inte innebär mord. Att använda sin maktposition för egensyftet att bryta ner någon och använda dem till saker som kanske totalt bryter mot deras egna värderingar eller samvete. Tyvärr döljer sig historier som denna på fler ställen än religiösa församlingar, tyvärr brukar detta inte uppdagas utan att något drastiskt som mord eller liknande inträffar eftersom personerna är så nedbrutna att de inte orkar eller vågar komma ut med det. Vanligtvis så försvarar de även förövaren då detta nog är enklare än att inse vad som egentligen hänt.
Morgan Holmström