Jag har länge varit nyfiken på hur detta fungerar med A-basen som det kallas. Den typ av arbetsmarknads åtgärder där arbetslösa ska rehabiliteras genom hitta på jobb.
Som jag har förstått det är det arbeten som borde avlönas inom kommun som görs av i stort sett gratis arbetskraft mot att de får behålla sin ersättning ifrån scialen eller a-kassan.
Att tömma lägenheter som kommun eller socialen förfogar över efteratt personerna blivit vräkta eller bara slutat använda sig av dem.
Att göra saker åt kommunen som kan användas vid olika arrangemang eller liknande.
Jag anser att vi borde se över om kommunen inte bara drar nytta av arbetslösa istället föratt anställa dem.
Ett bra samhälle är ett där vi bryr oss om varandra!
Morgan Holmström
Jag känner inte till just den här varianten men jag är ganska cynisk vad det gäller arbetsmarknadsåtgärder. De frågor jag tycker man kan ställa sig är är:
- Vilka valmöjligheter har den person som hamnar i en åtgärd att tacka ja eller nej till denna? Reellt alltså, inte formellt?
- Får personen en rimlig ersättning för arbetet?
- Är ersättningen högre än vad han eller hon skulle ha fått från arbetsmarknadsersättningen/försäkringskassan/socialen?
- På vilket sätt påverkar åtgärden personens möjligheter att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden? Det är inte alltid det är positivt.
- Vilka andra möjligheter har personen att aktivt söka jobb eller genom utbildning eller på andra sätt påverka sina framtidsutsikter medan åtgärden pågår?
- Är det jobb som utförs samhällsnyttigt?
- Tränger åtgärden undan verkliga arbetstillfällen?
- Utnyttjas personen som är i åtgärd för att någon annan ska göra vinst på det? Särskilt illa är det när företag upprepade gånger tagit in folk i åtgärder i stället för att anställa?
- Utförs arbetet eller praktiken under betryggande förhållanden när det gäller handledning och säkerhet?
- Finns det ett rimligt försäkringsskydd för olyckor som kan inträffa på arbetsplatsen. Borde vara självklarheter men om ett anställningsförhållande inte råder så är det inte samma lagar som gäller som på den reguljära arbetsmarknaden.
- Finns det andra inslag av förnedring i den situation som arbetet utförs i, exempelvis hindran att uttrycka sina åsikter med hot om repressalier och utförsäkring.
Allmänt sätt så tycker jag att det generellt sett är bättre att en person i åtgärder utnyttjas av en kommun än av ett företag förutsatt att utnyttjandet sker under värdiga former. Det bygger jag på ett resonemang om antagen samhällsnytta och större insyn. Men det är inte helt självklart och det ska i så fall helst vara arbetsuppgifter som inte ligger inom vad kommunen ändå måste göra, men som ändå innebär ett värde om de utförs.
Att tömma socialens lägenheter tycker jag spontant inte låter som en sådan arbetsuppgift medan att hjälpa till vid evenemang kan vara det.
Jag tycker också att ett arbete som utförs av ”rehabilierande” skäl för att få en person ”närmare arbetsmarknaden” utan att ersättningen är högre än existensminimum bör vara på deltid, för att också ge utrymme åt att personen gör andra saker för att förbättra sin situation.
Louise som för tio år sen var aktiv i ett fallerande försök att kämpa för arbetslösas rättigheter som kallades Alliansen för Arbete…