Bloggare:  Moa Karlsson

I torsdags sammanstrålade jag med två klasskamrater i Åhus för att äta kronärtskocka. Vi har, inom kort, en muntlig uppgift i skolan, som involverar Hjalmar Söderbergs Historietter. En av de noveller som vi har  studerat är just ”Kronärtskockan” – en lustig och melankolisk anekdot över en måltid som två ytliga vänner, drivna av en oemotståndlig lust att övertrumfa varandra, gör till en stilla maktkamp. En smula  hoppfulla inför tanken på att vi tre, genom att iscensätta novellen, skulle förstå stämningen bättre – i kombination med att det är trevligt och gott att äta dessa gröna, fjälliga ting – bestämde vi oss för att göra detta.

Resultat:

För det första är det inte alls rätt säsong för kronärtskockor. De vi köpte inponerade varken i storlek eller köttighet.

För det andra är det inte klokt hur pedagogiska matlagningsvideor man kan hitta på youtube. Utan dem hade vi inte kunnat klara det, så all heder åt dem.  ”How to cook artichokes”, ”How to make artichoke dip”, ”How to eat artichoke”..  Snorungar som vi kan lätt bli världsvana kronärtskocksspecialister tack vare vänliga youtube-själar. Tack!

För det tredje blev måltiden inte på något sätt som Söderbergs historiett.  Ingen överraskning måhända. Men man borde dock kunna argumentera för att gemensamma faktorer, teoretiskt sett, skulle ge någorlunda liknande situationer. Icke, såklart! Och det är mer trevligt än tråkigt, tycker jag.

Visa män och kvinnor har genom tiderna försökt fastslå att vi människor inte har någon fri vilja; att vi är slavar under förhållanden, omständigheter och personligheter. Och det låter nog vettigt. Tur är det väl då att världen inte består av såpass enkla omständigheter, att en kronärtskocksmåltid alltid är en kronärtskocksmåltid. Vi är alla slavar av unika orsaker, och i och med det blir livet ändå fantastiskt spännande!

Här kan man läsa Söderbergs lilla historiett: http://runeberg.org/histrett/11.html